From the vaults

This one is in swedish.


Här var en gammal fin sak, ända från våren 2004. En del av er kanske är gamla nog för att komma ihåg den. Det var en oskyldig tid. Vi ska bejaka den lite mer framöver.

Programförklaring

We are Hybris! Hybrism is our believe.

Hybris är ingen overklighet längre, det känns väldigt skönt att kunna annonsera det. I många avseenden är vi nu fullt levande och verksamma. Inte helt utvecklade, men samtidigt har vi aldrig varit längre från risken att bara bli ytterligare en oförverkligad tanke i våra huvuden.

Hybris är inte den första skivetiketten i världen, snarare bland de yngsta. Och många av de som kom före oss har nu nått sin slutstation: det här är början på allt det nya. Det här är första aktionen mot den sköna nya värld som hittills förvägrats oss. Hybris är, med evolutionens hjälp, en mer fulländad skivetikett än alla sina föregångare.

Vår idé är att vara fullständigt oberoende. Vi är många som vill ta del av kultur som går sin egen väg, som aktivt väljer att inte lyssna till de fördummande krafterna. Hybris tror på musikutövande och –utgivning med konstnärlig integritet i utförande, hållning och agerande. Vi tror på någonting bättre, någonting sundare, vackrare och renare. Någonting som inte retuscheras, förpackas eller produceras. Som väljer att vara trygg i sin egen rätt.

Det är omöjligt att nå ut i traditionella kanaler med artister som har en estetiskt oberoende hållning. Men vi gör inte heller några försök. Vi klarar oss utan. Hybris lust är att ge ut popmusik som har en principiell motvilja att passa in utan att nödvändigtvis vilja vara exklusiv eller onåbar. En musik som hittar fäste på nya vägar och musik som själv kan skapa sin egen plats.

Vi ser allvaret i kulturen och eftersträvar alltid att vår scen, inte deras, ska lyftas fram och respekteras. Analyseras, piedestaliseras och sofistikeras. Ett värdigt forum att vistas och presenteras i är det minsta den är värd. Popen säljs dagligen alldeles för billigt. Det är sällan den får den respekt den är värd. Popen hanteras nästan alltid för enkelt, för glatt och för mysigt. Popkultur kan inte vara enkelt och mjukt varje gång. Den måste sticka ut och säga vad den tror på och inte tror på. Och det behöver nödvändigtvis inte ha med politik att göra; snarare någonslags självbevarelsedrift. Den popmusik som inte vågar är ingen popmusik och förtjänar således inte heller att kallas för popmusik.

Så välj popmusiken och Do-It-Yourself. Välj själv och välj bort. Välj det du vill ha och endast det du vill ha och nöj dig aldrig med det du inte behöver; att vägra och tvivla är ett sunt sätt att leva.